Kl 9 i morse samlades ett helt gäng med åksugna bikers utanför Malmbergs MC-bod i Lagan för att köra Charity Run. Väderutsikterna var minst sagt varierande, men det hindra inte ungefär 100 hojar att dyka upp. För bikers är det åkningen som lockar och möjligheten att träffa fler likasinnade, men i det här fallet fanns ytterligare en sak som motiverade: Startavgiften går direkt till Astrid Lindgrens Barnsjukhus.
Dagen började med sillfrukost, och möjligheten att mingla. Alla typer av hojar var representerade. Sporthojar i fabriksskick, choppers, customs och touringhojar. Med fanns till och med ett jättelikt bygge med en V8-motor från en Corvette i grunden. Den fick min egen Fat Boy, som ändå har en ganska respektabel storlek, att se riktigt liten ut. Tur att jag inte parkerade bredvid den.
Det var dessutom ganska många klubbar på plats. Förutom Wyvern Riders, så såg jag folk från Con Dios, Hermans Hedningar, Röde Orm, Church on Wheels, Höks, Loride och Målaskogs egen klubb, Paintwood MC. En del hade kört riktigt långt för att kunna vara med, vilket var enormt roligt.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Jag har faktiskt aldrig kört i kortege innan, men det var en intressant upplevelse. Enormt viktigt är naturligtvis att hålla ihop, och att undvika att få bilar mellan hojarna. Vid varje korsning stannade en eller ett par hojar som stoppade den övriga trafiken. Man kan naturligtvis ifrågasätta hur lagligt det är, men det får ju absolut kortegen att flyta väldigt smidigt, och de bilister jag såg till verkade ta det med ro. Biker eller inte, att se den mängden hojar på led är en imponerade syn.
 |
 |
 |
 |
Vädret kunde naturligtvis ha varit lite roligare. Det började med en strålande morgon, men redan efter ett par mil kom första regnskuren. Naturligtvis vill man inte bryta körningen, så det vara bara att bita ihop. En sak jag funderade på var om det finns att få tag på sadel med avrinning. Det har en tendens att samlas vatten mellan benen annars. En tröst var att vädret, enligt den nya ordningen, var ofantligt omväxlande. Man hade chansen att torka upp lite, och efter ett tag slutade det faktiskt att bekymra mig. Man var blöt, visst, men man fick köra hoj med en massa andra galningar som förmodligen upplevde det på precis samma sätt.
Turen blev ungefär 15 mil, och avslutades i Hördagården för lite mat och prisutdelning. Dessutom serverades kaffe, vilket var precis vad som behövdes då. Personligen blev jag varm både av kaffet, och av det faktum att jag vann en omgång polermedel. Precis vad hojen behövde efter regnet!
